Etridien
Från Lajv-Wiki
Etridiens Provins och Handelshus
Geografi:
Etridien ligger i Hjärtat av kontinenten och består av huvudstaden Esil samt tre andra städer, Ermal, Elia, Emir. Esil är Kejsarens huvudsäte. Rikedomar från kejsardömets alla hörn strömmar in i staden, vilket gjort Esil till den största och vackraste stad som någonsin skådats. Själva provinsen består till största delen av bördiga jordbruksområden och öppna landskap där kreatur betar förnöjt.
Religion:
Den sanna Etridiska läran består av den stora modern, ett kvinnoväsen som besätter alla kvinnor eller hondjur när de är havande, vilket gör att alla havande kvinnor och djur ses som gudomliga, och ej får behandlas illa. Även Kejsarfamiljen ses som halvgudar och man offrar till deras ära varje lördag
Handel:
Samtliga handelshus är representerade i Etridien och har sina högsäten i huvudstaden, där de försöker roffa åt sig mer makt och rikedomar. Handelshusen har delegater som sitter med i det Kejserliga rådet.
Kejsarinnan och Styret:
Kejsarfamiljen består av den mycket unga Kejsarinnan Lucrezia I som regerar tillsammans med förmyndaren Callixtus VI. Kejsarinnan är enväldig härskare och styr sitt rike med ett hårt och brutalt järngrepp. Det finns även ett råd av demokratiskt valda ledare från handelshusen och provinserna som bestämmer och styr över allt som kejsaren inte orkar bry sig om. Kejsarens röst har dock alltid utslagsrätt. Ute i provinserna håller Kejserliga armen lag och ordning, och befälen agerar domare och bödel.
Kejserliga Legionärerna:
Legionen är kejsarrikets ryggrad, dess stående armé. Bestående av hårdföra män och kvinnor från hela riket redo att kämpa in i det sista för sitt rike. Legionärer är välutbildade och högt motiverade soldater med generellt god utrustning, dessa faktorer gör dem till en av de mest kompetenta och respekterade förbanden i den kända världen.
Legionärens plikter är att:
- Varje dag tacka Kejsaren för att han valt dig till sin tjänst.
- Se till att uniformen är hel och ren.
- Hålla sina soldater i god fysisk kondition. Detta görs med 1 timmes fysiska övningar, så som marschera, språngmarsch eller brottning. Men brottning får ej ske i uniform.
- Vapenexercis skall ske 1 timme om dagen.
- Hålla moralen på topp: en missnöjd Legionär är en dålig Legionär.
- Se till att Kejsarens lagar hålls och bestraffa dom skyldiga.
- Skydda bybefolkning mot eventuella hot.
- Se till att folket betalar skatt, dvs. 1/10 av allt man äger.
- Agera skiljedomare i eventuella dispyter.
- Krossa all form av motstånd till Kejsaren.
Rekrytering
Med jämna mellanrum färdas åldriga förste centurioner till de stora vår och sommarmarknaderna för att hitta nya rekryter. De letar efter unga pojkar och flickor i 13-16 års ålder, de skall vara starka och friska och inte alltför dumma. Resten avgörs med tiden de som har överlevt ett par år blir till utmärkta legionärer. De flesta rekryterna är enkla bönder, det finns även en del borgarsöner och söner till fattigare handelsmän. Förutom underofficerarna (Optios), rekryteras oftast officerarna från kärnlandet Etridien. De högre officerarna, tribuner och legater är uteslutande från de förnäma familjerna i Etridien. Att notera när det gäller tjänst i legionen är att den är oftast frivillig(dock får man ej avsluta ett påbörjat kontrakt, enbart i döden), rekryten signerar ett kontrakt som gäller i 25 år och får en hygglig lön och ett torp när han/hon avslutar sitt kontrakt.
Träning
En legionärs träning är hård, både fysiskt och psykiskt. Träningen börjar med långa marscher med 30-40 kilos utrustning, vägarbeten, byggandet av fort och befästningar. Vapen träningen kommer först efter ett år eller så när legionären byggt upp sin råstyrka och de svaga rekryterna fallit bort. Legionären tränas i att kämpa främst med svärd och sköld, de som visar fallenhet för de tränas i bågskytte. De flesta tränas även i att kunna kämpa med spjut och andra pålvapen i fall behovet uppstår. Vissa tränare inom legionen brukar använda sig av trävapen fyllda med bly, två gånger tyngre än ett vanligt vapen. Strider blir då som en lättnad och fienderna huggs ner som gräs. En legionär utbildas även grundligt i den Kejserliga tron och dess doktrin. Utrustning En legionär utrustas med en ringbrynja, en stor sköld och ett svärd. Bågskyttar får långbågar av idégran och pålvapen finns till förfogande, om än i begränsat omfång. Officerare och underofficerare tenderar att bära tyngre rustning så som plåt och brigandinrustning. Även vissa elit och veteranförband tenderar till att utrusta sig tungt. Att tänka på när det gäller utrustning är att det finns en del regionala variationer legionerna emellan.
Uppgifter
En legion har till uppgift att uppehålla fred och ordning i provinsen den är stationerad i. För övrigt ser den till att uppehålla vägar och viktiga borgar i området. Många legionärer är utposterade längs gränserna i norr för att skydda mot intrång av barbarfolk och orcher. Med jämna mellanrum försöker dessa varelser korsa gränsen antingen i stora anfallsvågor eller med små rövarband. I de flesta fall kan legionen hålla dem borta från Kejsarens domäner men det kommer till ett stort pris i både blod och pengar, legionerna är dyra att uppehålla. Under historiens gång har legioner fått läggas ned i brist på pengar, dock har de oftast visat sig vara välinvesterade investeringar.
Uppbyggnad
En Legion består utav ca 5.000 man, legionen leds utav en legat, en politiker från hovet med militär bakgrund utsedd av kejsaren. En legion består utav 5 maniplar, en manipel består utav 1.000 man och leds av en Tribun. Tribunen kommer precis som Legaten från etridiens politiskt mäktiga kärnfamiljer. En manipel delas upp i två kohorter, varje kohort består utav 500 man och leds av en Förste Centurion. Förste Centurionen är oftast en vanlig etridier med en lång och framgångsrik karriär bakom sig. De har valts ut för deras förmåga och är de verkliga befälhavarna i Legionen. En kohort uppdelas i tio centurior, en centuria består utav 100 man som leds av en centurion. Centurionen är precis som förste centurionen, en vanlig etridier som stigit i rankerna tack vare sin kompetens. En centuria uppdelas i tio optium, en optium består utav 10 man och leds av en Optio, en underofficerare. Vilken man/kvinna som helst kan befordras till Optio oavsett dennes bakgrund så länge hon/han kan leda andra väl.
Elitenheter
Etridien förlitar sig inte enbart på den vanlige legionären utan har även del elitförband som tjänstgör i kejsarens namn. Elitförbanden får högre lön och får bättre utrustning än den vanlige legionären. Varje legion har två centurior Kejserliga Lansiärer eller Equites (på gammal etridiska)till sitt förfogande. Dessa män/kvinnor är tungt utrustade ryttare, experter på att rida ner fiender på öppen mark. De kan även kämpa till fots som utmärkta tunga infanterister. Lansiärerna kommer från förmögna familjer med en stolt militär tradition och tränas sedan barnsben i vapenkonst och rytteri. En legion är ju som tidigare beskriven uppdelad i tio kohorter, en av kohorterna kallas alltid ”förste kohort”. Förste kohorten består utav tungt rustade veteraner, utvalda män av bästa kvalité. Förste Centurionen som leder den förste kohorten rankas över de andra förste centurionerna och agerar ofta som rådgivare åt legaten.
Extraordinarii eller arméspejare är en viktig om än liten del av legionen. Deras uppgift är att sondera ut terräng, hitta fienden men även att finna lämpliga lägerplatser och vattendrag. De tenderar att vara beridna och de flesta av dem är uppvuxna i hårda klimat, oftast från någon av de stora skogarna eller barbarslätterna i norr. En legionen brukar ha ett hundratal av dessa i deras tjänst.
En av de mest beryktade och hemlighetsfulla enheterna i den etridiska armén är Arcanii. Arcanii är skuggkrigare, krigare som slår till från det gömda och dräper kejsarrikets fiender innan de hunnit se vad som hänt dem. Arcanii sägs arbeta i mindre grupper eller ensamma, deras uppgift, att störa fiendens försörjningslinjer, samla information och dräpa betydelsefulla fiendeledare. Man vet väldigt lite om dem och de är enbart ett fåtal i hela riket men deras rykte är inte mindre för det…
De mest välavlönade och välutrustade soldaterna i riket är inte människor, utan de är mörkeralver. Pretaorianer eller kejserliga gardister svurna sedan många hundra år tillbaka till att försvara kejsarätten Björnhjärta till sista blodsdroppen. Den vanliga medborgaren i Etridien vet lite eller ingenting om dessa Preatorianer. Själv kan jag inte säga mycket och det lilla material som kommer ut om dessa mystiska gardister torftigt. Och utan skriftlig tillåtelse av Ordo Imperator kan jag inte yppa mer och jag ber läsaren fortsätta läsa de andra delarna av min krönika.
Till sist kommer vi till kejsarrikets yppersta soldater, dess mest ståndaktiga försvarare. De kallas Jaktfalkar och är Ordo Imperators beväpnade gren. I alla år sedan den första kejsaren av Björnhjärta kom till tronen har Jaktfalkarna kämpat för att hålla ihop Kejsarriket. De är fanatiska krigarmunkar, redo att dö martyrdöden i Kejsarens heliga namn! Detta gör dom till mycket hängivna och orädda soldater, de är även utvalda för sin skicklighet i strid. De är soldater på livstid utan sold och ägnar sig åt bekämpa alla kejsarrikets fiender, i synnerhet kättare och orcher. Jakfalkarna bistår ofta legionen antingen i frontleden eller som officerare. Inom legionen åtnjuter munkarna enorm respekt och närvaron av krigarmunkarna sägs ha vänt många strider till Legionens fördel. I praktiken har alla Jakfalkar den militära graden Optio (underofficer), deras gruppldare eller Tacticus har rangen centurion. Därför bör de åtlydas eller åtminstone respekteras av gemene legionär.
Hjälptrupper
Hjälptrupper eller Auxilia är en annan del av den kejserliga krigsmakten. De är regionala trupper vars uppgift är att bistå och förstärka och även ibland utföra uppgifter som legionen inte klarar själv. Ofta kan arméerna ha en lika stor andel hjälptrupper som legionärer och i vissa kampanjer har man uteslutande använt hjälptrupper. Hjälptrupper är i grunden milismän eller professionella soldater som rekryteras vid behov. En del auxilia signerar kontrakt precis som legionärerna men får oftast lägre betalt. De olika regionerna har oftast specialiserade förband som bistår Legionen i dess arbete. Tallbart har t.ex. sitt tunga rytteri, Butin sina utbygdsjägare, Korp sina tunga armborstskyttar och tunga infanterister, Firien har en del sjöinfanterister och utmärkta bågskyttar och Meridien brukade förse kejsariket med eskadrar av snabbfärdande galärer. Kärnlandet etridien har det som de kallar ”den etridiska milisen” eller ”kejsarmilisen”. Ca 30.000 milismän med god träning och hyfsad utrustning kapabla att bistå legionen under vår och sommarhalvåret (förutom under skördetid såklart, de är ju bönder). De förmögna familjerna i Etridien sägs också kunna ställa upp med ca 2.000 tunga ryttare.
Legionerna
Kejsarriket har för nuvarande 5 legioner i bruk, ca 25.000 man. Under kejsarrikets guldålder hade man 8 legioner ute i fält, men ekomisk nedgång och brist manskap efter pesten har lett att antalet har skärts ner till endast 5. Legionerna i fält är den 1:a, 2:a, 5:e, 9:e och 11:e, de är utposterade i varsin provins och har stora befogenheter till att agera självständigt.
9:e Legionen
Plats: Tallbart Antal: 3.500 legionärer, ca 2.000 tallbartiskt infanteri och 150 tunga tallbartiska riddare och ytterliggare 200 Kejserliga Lansiärer. Befälhavare: Legat Hadrianus Marcellus Den 9:e är den legion som fått strida mest på senaste år, dess huvuduppgift har sedan den stationerades i Tallbart varit att skydda provinsen (nuvarande autonoma kungadömet) Tallbart från orch och barbarinvasioner samt patrullera vägar och uppehålla lag och ordning. Den 9:e anses vara den tappraste och mest erfarna legionen i kejsarriket, däremot även den mest eftersatta när det gäller utrustning och betalning. Det är allmänt känt att Calixtus och Legaten Marcellus inte är särskilt goda vänner. Moralen har är låg och många av legionärerna frågar sig vad som kommer att ske näst. Även en del av legionärerna har deserterat. Det går rykten om att Jaktfalkarna lockat till sig dessa legionärer, till deras hemliga ”skugglegion” som håller till i Tallbarts avkrokar. Dock vet ingen med säkerhet… För tillfället har Legionen slagit läger utanför Tallbart huvudstad Stillbacka. Legaten sägs ha ställt sig till kungamaktens förfogande. Men faktumet verkar vara att legionärerna gör så lite som möjligt efter det att Tallbart blivit autonomt. Detta har bidragit till att orcher och barbarer väller in över Tallbarts gränser, varav många låter sig hyras in av Meridierna. Kungamakten förhandlar därför desperat med Legaten om att legionen skall återta sina posteringar vid gränsen i norr.
1:e Legionen
Plats: Etridien Antal: 5.000 Legionärer, kan även tillkalla 6.000 milismän inom ett par dygn, 300 Kejserliga Lansiärer och ytterligare 300 lätta kavallerister. Befälhavare: Sander Longinius den äldre Den 1:a legionen är stationerad på olika platser i kärnlandet Etridien, men dess främsta uppgift är inte att uppehålla fred och ordning i Etridien (det klarar milisen av). Utan dess huvuduppgift är att stå i ständig beredskap för att slå ner oväntade uppror eller invasioner i kejsarriket. Legionen har däremot inte varit i strid på länge och sägs sakna mycket av den slagstyrka den en gång hade.
2:e Legionen
Plats: Firien Antal: 4.700 Legionärer, 2.000 Firenska långbågsskyttar, 1.200 Firenska marinsoldater, 200 Kejserliga Lansiärer och 200 Firenska armborstryttare. Befälhavare: Sarinius Verus Firien är vanligtvis en lugn provins med få problem och dess legionärer har ofta ”lånats” ut till andra legionsbefälhavare.
5:e Legionen
Plats: Butin Antal: 4.900 Legionärer, 1.800 Utbygdsjägare, 200 Kejserliga Lansiärer och ca 400 lätta kavallerister. Befälhavare: Adimus den sluge Den 5:e legionen har under väldigt lång tid varit stationerad i Butin och försvarat dess invånare från orchräder och rövare. Emellanåt har orcherna ägnat sig åt större anfall, därför är legionen aldrig riktigt fulltalig och dess resurser alltid ansträngda. Relationerna med befolkningen skall vara hyfsad och kontaken med Butinernas regerande har aldrig varit dålig.
11:e Legionen
Plats: Korp Antal: 5.500 Legionärer, 2.000 tunga infanterister, 3.000 tunga armborstskyttar, 300 Kejserliga Lansiärer, 200 Firekenska armborstryttare och ytterliggare 300 lätta kavallerister. Befälhavare: Marius Aelianus Den 11:e har en tillsynes lätt uppgift, inga direkta yttre hot. Dock misstros legionen av hela befolkningen, deras namn används till och med som ett skällsord. Legionen litar sin tur inte på befolkningen och med jämna mellanrum låter dess hårdföra legat hans legionärer förgripa sig på befolkningen vilket i sin tur leder till små uppror som han brutalt slår ner. Korparna är heller inte oskyldiga utan många legionärer har hittas efter en natts permission med halsen avskuren. Läget håller på att förvärras och allmän upprors stämning råder bland Korps handelshus. Just därför har Legat Aelianus rekryterat ytterligare en kohort och utökat antalet hjälptrupper. Korp är en rik provins som kejsarmakten inte släpper i första taget…
Skrivet och Utformat av Viktor Harrison
Den Kejserliga Ordern:
Den Kejserliga Ordens Administration:
Orden har sitt högkvarter i den Kejserliga huvudstaden, närmare bestämt i ett stort torn som är beläget i stadens nordöstra hörn. I detta torn, vilket är allmänt känt som "Tornet", är mer än 500 ordens medlemmar verksamma -dag som natt. Om Tornet kan man vidare berätta att det är en fenomenal fästning, omgärdat av ringmurar och vallgrav, med sovplatser, seminarie-, sov- och matsalar. Tornets Kejserliga kapell är Etridiens största, och bäst bevarade, kulturarv som dagligen för besök av ett drygt tusende ämbetsfolk, ambassadörer, bröder och allmänt konstintresserade. Huvudattraktionen i kapellet är den kristallmeteorit varuppå de första Imperatormunkarna skrev ner Kejsarens manifest för otaliga mansåldrar sedan, strax efter dess nedslag.
De bröder som bor och verkar i tornet är kända som "Tornsvalor", det är de som sköter allt det övergripande administrativa inom orden, samt övriga administrativa arbeten de blir ålagda från den Kejserliga familjen, och Kejsaren själv.
Tornet har naturligtvis även plats för ordens "Jaktfalkar" -det vill säga ordens verkställande organ. Vid belägring skall Tornet kunna hålla dryga 1000 bröder i försvar, varav hälften ska vara beväpnade Jaktfalkar. Jaktfalkarna är de som utför Tornet och Kejsarens order ute i fält, ibland kan de dock vara åtföljda av Tornsvalor. Jaktfalkarna är den vapenförda delen av hela Imperatororden. De opererar ofta tillsammans med legionens styrkor i krigstider, eller så rekvirerar de legionens resurser i syfte att förstärka ordens fåtaliga representanter med mer vapenstyrka i pressade situationer. Jaktfalkarnas uppgifter kom i bruk efter det att den mäktige Kejsaren lyckats driva ut Mörkrets arméer ur Etridien. Mörkret bytte taktik och satsade på att infektera Etridiens godtroende medborgare med lögner och syndiga drifter. Jaktfalkarnas uppgift är att i aktion utdriva samtliga element och spår av Mörkrets framfart. Offentliga rättegångar, inkvisitioner, bikt, eldbikter och regelrätta avrättningar är de metoder som Jaktfalkarna prövar i fält -alltid med det av Kejsaren önskade resultatet uppfyllt i slutändan av uppdrag. Samtliga Ordensbröder är uppdelade i tre nivåer: noviser, nyblivna bröder och titulerade bröder. Noviser är de övriga brödernas lärjungar. De blir undervisade i Tornet i grundläggande teologi, strid, läs- och skrivkunskap samt diverse andra akademiska, estetiska eller krigiska konstarter. När de tagit sin munkexamen blir de bröder, men de måste först tjäna under en titulerad broder för att kunna uppnå samma status senare. De titulerade bröderna är de som håller i all verksamhet inom orden -de är ämbetsmännen, i Tornsvalornas fall, eller officerarna, i Jaktfalkarnas fall.
I Tornet är bröderna uppdelade i olika kommissioner, utredningsutskott och styrelser som handhar de byråkratiska och administrativa delarna av ordens uppgifter. Ute i fält är Jaktfalkarna indelade i olika "jaktlag". Varje jaktlag skall ha en Tacticus -titulerad broder med fallenhet för de krigiska konsterna, två Agitatorer -de vältaligaste av de titulerade, som har till uppgift att verka som diplomat och talare, tvenne Indulgorer -biktfäder samt två Inquisitorer -inkvisitorer kort och gott. Varje broder brukar oftast ha en eller två nyblivna bröder under sig, men på ytterst sekretessbelagda uppdrag brukar de resa utan lärjungar. Jaktlagen byter ledare beroende på situationen som råder, i strid blir Tacticus ledare o.s.v. Under rättegångar kan vilken som helst av de olika titulerade bröderna agera domare.
"Kejsarens makt och varelse är evig, den har i alla tider funnits och kommer aldrig att försvinna. En annan kraft, likt den Kejsaren är, kan ej skapas -ej heller förstöras. Kejsarens kraft kan enbart förändras -ändra form, riktning och styrka." -inskriften på den Äldsta Stenen
Världen skapades av Kejsaren därför att Kejsaren ville skapa en mening med existens. Kejsaren avskydde att hans Kosmos enbart bestod av en meningslös, lättjefull och dåsig dimma uppbyggd av tusenden småstenar och lågt stoft. Kejsaren samlade allt stoft och band samman dem i Världsalltet.
Kejsaren skapade deras mening genom att binda deras existensers beroende till varandra. Utan vatten kunde inte växten överleva, utan växten kunde inte djuren överleva, utan djuren blev världen livlös och tråkig. Stenarna skapades likt strålande ädelstenar, därför att Kejsaren önskade kunna se sina skapelser i stenarnas goda glans. Men det blev inte länge som stenarna glänste. De blev matta av regnen, slitna av djurens hovar och övergrodda av växternas bladverk. Världen blev matt och tråkig. Men den hade liv. Dessvärre medförde inte det rena livet något med sig som gav mening till dess existens. Det levde enbart för att leva. Kejsaren fann att livet inte förtjänat Kejsarens Renhet och övervägde att förstöra alltsammans. Kejsaren fann dock en annan väg kring livets syndiga leverne, Smuts och lättja.
Kejsaren skapte så sig sin Avbild på Världsalltets yta.
Avbilden var dock allt för stor och kunde inte tillfredsställa sina jordiska behov med de skrala resurser Kejsaren givit den jordytan, eller på havsbottnen. Avbilden blev en förvirrad varelse som undvek att uppfylla Världsalltet med den mening Kejsaren hade givit den. Avbilden övergav meningen och bytte den mot lättjan -den vidrigaste synden, vilken snart förtärde dess inre. Avbilden började snart även missta sig för att vara sin egen Skapare. Kejsaren fann att Avbilden var Smutsig och syndig och slog den således i tusen bitar. Världen blev ånyo fullständigt meningslös.
Så Kejsaren skapte människan.
Människan besatt Kejsarens sätt att förstå, en optimal kropp, samt en känsla för vad Kejsarens kraft och existens var. Då Kejsaren skapade människan i mindre storlek än Avbilden såg Kejsaren att människan inte kunde husa all den kunskap eller kraft som Avbilden hade kunnat. Å andra sidan kunde inte synderna växa sig lika starka i människans smärta kropp. Kejsaren såg att människan trivdes gott bland sina djuriska likar i början, men att människan ville växa. Kejsaren delade då människan i tu -liksom han gjort med djuren -så att människan kunde skapa egna avbilder. Kejsaren tyckte dock att människan inte gjorde gott nog ifrån sig på alla fyra -människan misstog sig för att vara ett simpelt djur. Så bestämde sig Kejsaren för att låta människan få något som djuren ej kunde ta till sig -så att människan kunde förstå att djuren ej var så stora som dem. Kejsaren skapte således Himlavalvet…
Himlavalvet enligt Kejsarorden
Då Kejsaren skapat den materiella världen fann han att den var tom och karg. Det rådde en dyster ålder i världen -vilken åldrades i en takt som Kejsaren inte fann skön eller funktionsduglig. Då stenarna inte glänste likt de ädelstenar de var skapta som längre och skogens djuriska riken föll i åldrande och glömska blev Kejsaren missnöjd. Han såg att de materiella tingen inte kunde överleva av egen kraft. Han fann att de ej heller kunde överleva om de blott vandrade köttets monotona väg. Kejsaren steg själv ner i marken och lät sin eviga energi råda i alla ting. Det var nu som människorna med Kejsarens kraft kunde ställa sig stolta på bakbenen och hävda sig över resten av de levande tingen. Eftersom Kejsaren då, liksom för alltid, var klok lät han människan för evigt påminnas om Kejsarens andliga övermakt genom att skapa himlavalvet. Himlavalvet blev det skådespel som för all tid ska påminna, och förklara för, människan om meningen med hennes existens.
SOLEN
Är Kejsarens ansikte som för evigt lyser över världen och räddar den från det åldrande och smutsiga mörkrets dunkel. Det är Kejsarens ögon som för evigt skall vaka över världsalltet och se till så att intet ont sker utan att rättrogna griper in. Dess strålar bländar det onda, bränner det orena och skänker ljus och värme åt det levande och Rena.
MÅNEN
Är Kejsarens sätt att påminna människan om dunklets kraft, och hur förvillande lika det Smutsigas missledande skenhelighet kan vara det Renas strålar. Den påminner människan om Renhetens eviga kamp mot det Smutsiga och dunkla. När Månen kastar sitt dunkla ljus över Världsalltet med full kraft kan människan klart urskilja det som är av ondo och falskhet. Svaga människor blir mångalna och magiska attrapper skiner klart i månens skuggsken.
STJÄRNORNA
Är människans brinnande synder som hänger över dem. Varje stjärna representerar en vidrig synd vardera. Stjärnorna tycks "blinka" eftersom de alla är krigsskådeplatser där människan, genom bön, kämpar tillsammans med Kejsaren mot det Smutsiga i synderna.
Stjärnorna försvinner efterhand som Kejsaren och de Rentroende segrar. Polstjärnan kallas "stjärna" enbart av anledningen att den är mycket lik en stjärna. Polstjärnan är de facto en fyr som för evigt ska visa människan den rätta vägen -vare sig det är på jordytan, till sjöss eller i våra böner. Stjärnfallen signalerar att ytterligare en synd har förgjorts. De färgade stjärnorna är trenne till antal. De är den Röda, den Brandgula samt den Gröna. Den Röda stjärnan visar sig som ett omen för tider av falskhet, otrohet men även hårda tider och starka ledare. Den Gröna stjärnan visar sig som ett tecken på frodighet och rättrogenhet, den bär även fruktbarhetens tecken. Den Brandgula stjärnan ytterst sällan, men det skall Kejsaren prisas för, ty i dess tidender hävs människans alla brister fram, vilket dock underlättar för de Rena att skilja sig från de Orena.
Kometer och andra mystiska himlafenomen är tecken för att det himmelska kriget finner nya vägar och vapen. Kometer kan även vara synder som faller ovanligt nära jordytan. Människans roll enligt Kejsarorden
Den mänskliga existensens huvudfrågor är två:
Varför är människan mer värd än övriga Kejserliga skapelser? Samt Vad är människans mening?
Människan skapades av Kejsaren för att de ska representera Kejsarens eviga makt, i mindre form, på jordytan. Människans kropp och sinne är Kejsarens krafts farkost och skall ej husera synd eller Orenhet. Kejsarens övriga skapelser är dessvärre öppna för syndens intrång och kan inte uppfatta Kejsarens krafts storhet i lika stor grad som övriga skapelser. Det är ej så att människan är optimal -människan är nästan obetydlig. Det är endast då människan jämförs med övriga skapelser som man kan erkänna att människan är en storsint skapelse. Människan står över övriga skapelser främst på grund av att människan har vishet och Renhet. Om en människa tappar dessa två attribut blir denna skapelse inte mer än ett djur värt! Visheten måste vidgas för att inte falla ner i lättjans mörker, Renheten måste ses till dagligen för att människan inte ska perverteras och straffas av Kejsaren.
Som levande skapelse har människan, liksom alla andra levande skapelser, meningen att föröka sig. Genom förökning blir Kejsarens skapelser fler -Kejsaren finner ära och kraft i detta. Då en ny varelse bildas i människohonans mage skall honan anses vara av högre värde än andra människor. Honan besitter då tvenne människors själar. Om Honan skulle skadas eller dräpas skulle två själar bli skadade eller dräpta. Om Honan skulle kränkas och förnedras skulle tvenne själar kränkas och förnedras. Skulle Honan synda skulle Honan stå för dubbel synd, och därav bära dubbelt ansvar. Som upphöjd skapelse blir människans mening djupare och bredare. Människan är Kejsarens krigare mot synder, ovisshetens mörker och allt som motsätter sig Kejsaren.
Som upphöjd varelse kan människan även bli en ledare, en anförare.
En ledare kan med sina ord tala tusen mänskors mening.
En ledare kan med sin hand dra tusen människors klinga.
En ledare kan med sin heder bära tusen människors sköld och ärbarhet.
En ledare kan med sin synd dra tusen människor i fördärvet.
Om en människa föds under en ledare är detta Kejsarens mening i början.
Om Kejsaren önskar upphäva denna mening blir det som han önskar en människa skulle
genom att själv upphäva denna mening även sätta sig mot Kejsarens önskan, och därmed bli
ett djur.
En människa kan födas som Kejsarens inkarnation. Denna inkarnation kan enbart ha fötts ur
en Ren Hona bestigen av en Ren hane, båda ur ätten Björnhjärta en av dem den tidigare
inkarnationen.
Då det förstfödde barnet av ätten Björnhjärta uppnår myndig ålder blir får den sin
Uppenbarelse. Genom denna Uppenbarelse finner inkarnationen Kejsarens Rena Vishet och
Kraft. Då blir den förstfödde Kejsaren inkarnerad.
LÄNGE LEVE KEJSAREN!
Synder, dygder och yttersta dagen
Bland de grövsta synder som den Kejserliga orden hittills funnit finner man:
Meningslösheten
Allt som utförs i okynne, av lättja eller av arrogans. Allt som inte skulle vara produktivt eller väl grundat hör till Meningslösheten. Att vila räknas dock klart som Meningsfullt, så länge det inte går ut över det sedligt nödvändiga.
Orenheten
Att frivilligt utsätta sig för kontakt med det som aktivt motsätter sig Kejsaren, eller strider för synderna. När man syndar faller man i Orenhet.
Upproriskheten
Allt som görs i strid mot Kejsaren, eller Kejsarens tjänare, är av upproriskhet oavsett hur stor mening man finner i det är det en av de smutsigaste synderna. Oviljan att göra det Kejsaren kräver av en är också produkten av Upproriskhet, till detta räknas också själviskhet -ett tecken på att man sätter sig över Kejsaren.
Lögnen
Detta är Orenhetens och Meningslöshetens främsta vapen, Lögnen är även drivkraften bakom Upproriskheten. Den som tar en lögn i mun faller för Orenheten. Den som ljuger om oviktiga ting tar även Meningslösheten i mun. Den som ljuger om Kejsaren, eller Kejsarens tjänare, har låtit sitt väsen flamma upp i Upproriskhet.
Avgudadyrkan
Den som dyrkar andra väsen än Kejsaren är en avgudadyrkare. Denne har fallit för den grövsta av synder, vilken är en sammansättning av alla andra synder. Den som motsätter sig tron på Kejsaren är en kättare, likaså är den som begår synd utan att bikta sig. Den som icke offrar till Kejsaren på lördagen, veckans sjätte dag, är också kättare.
Då den Kejserliga ordens tjänare nästan dagligen träffar på nya former av synd växer antalet registrerade och erkända synder. Varje år ges en bok ut, vari man kan läsa om årets nya samt tidigare synder.
Kejsarordens tjänare har rätten att för en kortare tid erkänna en synd, innan den sänds till tornsvalornas granskare i huvudstaden. När tornsvalorna väl godkänt synden, och synden registrerats, kan enbart Kejsaren häva erkännandet. Hittills har detta aldrig skett. Om Kejsaren skulle vilja erkänna en synd själv skrivs synden direkt ner i Syndaboken.
DEN ENDA VÄGEN TILL RENHET FRÅN SYND GÅR GENOM BIKTEN.
De största dygderna en människa kan leva efter är de följande:
Meningsfullheten
Följ den mening som är, av Kejsaren, given människan -både som levande skapelse och människa.
Modet
Svälj rädslan och dra vapen mot syndernas kämpar och laster.
Renheten
Undvik synderna, bikten skall genast tillgripas om synden trots allt tränger sig på. Följ samtliga dygder. Endast den rene kan träda in genom Paradisets portar då din kropp förmultnat.
Underkastelse
Underkasta dig Kejsaren och gå i Kejsarens tjänst. Den som icke underkastar sig Kejsaren kan ej heller träda in genom Paradisets portar -då dess låga valv enbart kan släppa in de ödmjukt bugande Kejserliga tjänarna.
Sanningen
Ta aldrig lögn i mun, ty den som en gång ljugit låter sig förstå att Lögnen inte tynger en med plikter -men ser ej att den tynger en med synd. Sanningen kan återfås genom bikt.
"På yttersta dagen kommer Kejsarens kraft resa sig ur Etridiens mylla och dra Världsalltets svärd. De som är tyngda av synd kommer falla till marken och krossas av Kejsaren. De som är rättrogna kommer samlas i det paradis som Kejsarens väsen är. Kejsaren kommer rena Världsalltet och erövra det -så att de rättrogna kan leva i det paradis Världsalltet kommer bli."- Text funnen på den Äldsta Stenen
Seder, bruk och högtider:
De högtider som troende Etridier firar är endast tvenne. Det är de enda två som godkänts av Kejsaren som lediga högtidsdagar.
Den första av de två dagarna är den då mörkret regerar under en längre tid av dygnet än solens ljus. På denna dag skall alla troende samlas till fest och försvar! Fest därför att man vet att ljusare tider stundar, och till försvar mot alla de vidunder som under enbart denna dag kan dröja ett par andetag till ute i det fria innan Kejsarens ljus slår dem till marken.
Den andra högtidsdagen är den då ljuset varar längre än mörkret, då skall man fira att man erhållit en stor gåva av Kejsaren -nämligen ett par stunders längre frisk sol. På denna dag skall man dock erinra sig om det kommande mörkrets tid. På dessa högtidsdagar firar folk, efter en längre religiös mässa, efter egen regi -allt till Kejsarens ära! För övrigt brukar alltid den dag på vilken Kejsaren kröns, vara ledig och till för fest.
Varje lördag skall offer ges åt Kejsarens lokala representanter, vare sig det är Kejserliga munkar eller legionärer. Om munkar är närvarande håller de en kort mässa, vilken avslutas med bikt för alla och Kejsarens välsignelser. Offren brukar oftast bestå av materiella ting, eller av goda tjänster som man utför för Kejsarens tjänare.
Bikten är enkel: biktmunken frågar helt kort vad det är botgöraren önskar bekänna för Kejsarens Renhet, och försäkrar i Kejsarens namn sedan den botgörandes nyvunna Renhet - efter det att den syndiga yppat sina brott och bett om förlåtelse för dem. Välsignelsen utförs av en munk med en alldeles vanlig hälsningsgest över den rättroendes panna. Munken yttrar sedan en passande välsignelseharranng och avslutar med orden "så välsignas du med Renheten".
Dop utförs på en av barnets föräldrar utvald plats. Föräldrarna förkunnar barnets namn, samt att de önskar sitt barns inträde i den Kejserliga världen. Barnets panna blir sedan vaddad i det färgade vatten, vilket kommer från Tornets egna begskälla. Den dopförkunnande munken välsignar barnet och håller en kort mässa inför de församlade. Det är upp till föräldrarna att samla folk att bevittna dopet.
Giftermål följer samma linjer, men här skall bägge parter i det blivande äktenskapet frågas om huruvida de önskar inträda i äktenskap med sin bättre hälft. När de bägge bedyrat sin tro på Kejsaren och tillit till varandra välsignar den närvarande munken dem. Innan ceremonin skall de tu ha trolovats varandra offentligt, samt erhållit bikt. Inga köttsliga närmanden kan anses som hederliga eller Rena om de inträffar innan trolovningen. Legionärer kan dock erhålla tillåtelse att idka älskog av sin kapten, men enbart under längre militära kampanjer!
Jordfästningen är inte särdeles märkvärdig. Den avlidne kan antingen bli bränd på bål eller nedsänkt i jorden. Deras kraft återgår med hjälp av en munks välsignelse till den Kejserliga helheten. Den avlidnes närmst stående ansvarar för att samla vittnen till ceremonin, och den av en munk utförda mässan.
