Söndring

Från Lajv-Wiki

Etridien VIII - Söndring

Prolog

Meridierna i Stormhalla blev utdrivna utav Hertiginnan. Stormhalla och Lysebergaborna började förbereda sig på det eventuella krig som skulle komma att rasa mellan det nya riket och Kejsardömet. Månaderna gick och allt förblev tyst, fram tills för två dagar sedan då en trupp med kejserliga legionärer dök upp från ingenstans och tömde Stormhalla på dess invånare. De som inte begav sig till nära och kära på andra håll fick slå sig ner likt flyktingar i den närliggande byn Lyseberga.

Legionärerna har även de stannat i Lyseberga och har nu utlyst utegångsförbud under nätterna samt att ingen får lämna byn utan kejserlig närvaro. Frågorna från pöbeln är många men inga svar har givits. Även om folket hyser stor tillit för de Kejserliga trupperna lever fortfarande en stor nyfikenhet kvar bland dem.

• Varför inte Stormhalla istället för Lyseberga? Där finns ju pallisad och allt?
• Stormhalla var ju säkert under pestens tid, varför inte ta skydd där?
• Lyseberga har ju inte ens en vettig lagman längre!
• Varför berättar de inte varför vi blev utkastade?
• Varför tycks legionärerna vara på konstant helspänn? De är sannerligen medvetna om något.

Epilog

De som stannade i Lyseberga drabbades av ännu en pestsmitta. Stormhalla visade sig dessutom blivit infesterat av svartblod som trots Legionärernas tappra försök vägrade lämna platsen. Under tumultet försvann de båda kejserliga munkarna samt legionärerna. Vad som blev av dem vet ingen men det pratas om att de i själva verket var bedragare och svurna Calixtus.

Vad var de efter? Ingen kan säga säkert. Det berättas dock om att de möjligtvis var ute efter något som låg gömt i Stormhalla, frågan är bara vad det kan ha varit..

Abedissan Elvira Eriksdotter som bosatt sig i Lyseberga blev beskylld för att ha ätit upp en man. Tokan som kommit med detta absurda påstående togs senare om hand av Abedissans egna solriddare.

Efter några dagar våga några tappra själar konstatera att det minsann inte fanns några svartblod i byn.

Det kommer dock konstant berättelser och rapporter från folk som siktat kringstrykande vänner och släktingar i skogen som saknas sedan den sista pestsmittan. Många borstar bort det som rykten men det finns de som alltid låser dörren om natten då de är oroliga att försvunna och antagligen sedan länge döda släktingar ska klampa in för att hälsa på.